Torsdag
Spenderade dagen med näsan i skolböckerna. Klockan fem kom familjen hem. Vi åt middag och firade lillebrorsan som fyllde 22 år. Världens bästa borsa på alla sätt och vis alltså. Klockan åtta på kvällen skjutsade farsan mig till bussen och jag åkte till Umeå för att hälsa på min pojkvän som flyttat dit!

 Måndag är det idag och jag vaknade stört pigg redan vid 08.00. Då hade jag lite spa-förmiddagen med ansiktsmask och hårinpackning osvosv. Sedan kröp jag ner i sängen igen och såg en film:):) Såg en hästfilm,  kan inte alla ba se Emmas Chance, haha den var ju fett bra!!  Har även hunnit tvätta en maskin kläder och ätit frukost-lunch på samma gång. 

Nu ska jag plugga medicinräkning. I morgon är det tenta och 100 % rätt är det som gäller. Om exakt en vecka har jag Farmakologitenta - så det väntar ännu en vecka med sådär fruktansvärt mycket plugg. Pjuuh! 

Men ikväll ska jag träffa brudarna och dricka te så det känns desto roligare. 
Kram och puss på er.

Förra året var jag och Angelica på en grym föreläsning med Paolo Roberto - det var leverans från första till sista sekund. Så mycket kloka ord att vi efter konserten gick fram till Paolo och sa "Alltså tack, det var länge sedan jag var såhär taggad på livet". Han kollade lite konstigt på mig medan jag själv insåg vilka konstiga ord jag sa åt honom. Hahahaha. Fick iallafall en kram och tog kort. 

Någonting speciellt jag minns från föreläsningen var hur Paolo berättade om sin tuffa ungomdtid och hur han boxades om VM-titeln. Att han var kriminell för att skapa sig ett namn. Så folk visste vem han var och på så vis kunde bli älskad och sedd. Paolo berättade hur han alltid gick upp i ringen med inställningen "Kom igen då din jävla räka, nu ska du få spö". Paolo la av med brottningen den dagen han hade en fru och de väntade barn. Då behövde han inte slåss för hatet han bar på insidan, då fanns det så många andra känslor där . Känslor som kärlek och att han faktiskt var sedd. Men han berättade också att det var svårt att byta ut det kriminella mot ett vanligt liv, då han alltid varit en person som sökt spänning och den höga pulsen. Så istället för att söka den via våld, så sökte han den på annat sätt. Han sa till sin dyslexi "Kom igen då din jävla räka, nu ska du få spö" och blev därefter en känd kokboksförfattare. 

Paolo nämnde också att Svenska åtta-åriga tjejer är 2:a mest lyckliga i hela Europa. Men att Svenska tonnårstjejer är dem som tar livet av sig mest. "Alla föds som fantastiska orginal, men idag vill alla vara som alla andra och dör istället som tråkiga kopior". Paolo berttade att Sverige idag äter ½ miljon lyckopiller varje dag. Att Sverige är det mest bantade folket, trots att många lider av fettma och knappt någon tränar. "En kropp med några kilos övervikt är mycket mer hälsosamt än ett hjärta som aldrig får jobba". Paolo gav siffror på att 1 av 4 i Sverige dör själv på lassarettet och att vi använder 6 timmar av den vakna tiden vid telefon/tv. Han gav oss en funderare. Vad som egentligen är mest viktigt i livet. Är det den dyra handväskan och att stressa ihjäl sig på jobbet. Eller är det att ta vara dem viktiga relationerna i sitt liv och att jobba med passion å glädje?

 Paolo är en kung och jag signar på allting som han säger. 

Den första juli var Skellefteå ett enda stort festivalområde och jag råkade av en slump stöta på Olov. Egentligen har vi känt varandra under flera års tid och han har sedan ett år tillbaka varit mitt bollplank. Då jag haft problem eller dåliga dagar så är det Olov jag har pratat med. Alltid.

Den första Juli 2016 var första gången jag råkade stöta på Olov och ärligt se honom. Han fångade mitt intresse och jag kände så otroligt mycket känslor. Några dagar efter festivalen så skrev jag och undrade om han ville träffas. Han sa ja. Vi bestämde att ses en fredagskväll och vet ni? Jag lyckades med det man absolut inte får göra, jag kom försent till vår första dejt hehiho ups. Men det blev en top 3 grym kväll ändå - vi skrattade, skämtade och han stannade i flera timmar. Jag ville inte att han skulle gå, för tryggheten jag kände tillsammans med honom var utöver det vanliga. Jag blev nog kär redan här, några till träffar med Olov och jag var såld. I hur han skrattar trots att jag ser hur han inte alls tycker att mina skämt är roliga. Hur han utan förvarning brukar pussar mig i pannan, eller när jag ser i hans ögon att han blir busig och immmiterar filmen djungelboken utantill (roligaste jag vet). Eller som de gångerna han lyssnar på mina problem och kramar mig tills jag slutar gråta. Olov är en på miljonen och jag har sådan tur som får kalla honom pojkvän. Min pojkvän!

Fredag: spenderade dagen på skolan med föreläsningar. Efter middagen mötte jag upp Frida (som ÄNTLIGEN är hemma från utlandet), Daniel och Sebastian för att se Idol över cola zero och godis. Vi råkade dock avsluta kvällen på Akuten. Vi satt där i väntrummet och såg skräckfilm å allt. Så typical oss hehehe.