Den första juli var Skellefteå ett enda stort festivalområde och jag råkade av en slump stöta på Olov. Egentligen har vi känt varandra under flera års tid och han har sedan ett år tillbaka varit mitt bollplank. Då jag haft problem eller dåliga dagar så är det Olov jag har pratat med. Alltid.

Den första Juli 2016 var första gången jag råkade stöta på Olov och ärligt se honom. Han fångade mitt intresse och jag kände så otroligt mycket känslor. Några dagar efter festivalen så skrev jag och undrade om han ville träffas. Han sa ja. Vi bestämde att ses en fredagskväll och vet ni? Jag lyckades med det man absolut inte får göra, jag kom försent till vår första dejt hehiho ups. Men det blev en top 3 grym kväll ändå - vi skrattade, skämtade och han stannade i flera timmar. Jag ville inte att han skulle gå, för tryggheten jag kände tillsammans med honom var utöver det vanliga. Jag blev nog kär redan här, några till träffar med Olov och jag var såld. I hur han skrattar trots att jag ser hur han inte alls tycker att mina skämt är roliga. Hur han utan förvarning brukar pussar mig i pannan, eller när jag ser i hans ögon att han blir busig och immmiterar filmen djungelboken utantill (roligaste jag vet). Eller som de gångerna han lyssnar på mina problem och kramar mig tills jag slutar gråta. Olov är en på miljonen och jag har sådan tur som får kalla honom pojkvän. Min pojkvän!