Tillbaka på jobbet idag. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner min jobbångest som kröp sig på igår och hur idiotisk jag kände mig som inte ens tagit en vecka semester i sommar. Men vet ni? Så fort jag satte min fot på jobbet i morse blev jag töntigt lycklig, glad som fick träffa kollegorna jag tycker om och pensionärerna. Både de äldre som minns en och dem som är ganska långt gångna i sin demens och knappt kan prata - men man kan kommunicera genom leenden. Det är ganska häftigt. Eller känslan av att just jag får chansen att göra de sista åren i livet lite mer värdefulla för dem som behöver hjälp. "Kan jag göra dagen lite bättre för en annan människa, då har jag lyckats" - När man arbetar på äldreboende lyckas man varje dag, det är något jag gillar med mitt jobb. Och allting man får tillbaka, som då man blir kallad "Vad gjorde jag utan dig, min lilla ängel". 

Synd att arbetet på äldreboende är så underskattat och därav underbemannat å underbetalt. För egentligen är det till största del ett tacksamt och fantastiskt jobb!