Det handlar om att acceptera den man är och hålla för öronen när hjärnspökena talar. Jag råkade ställa mig på en våg här i veckan (vilket inte har hänt på ett år), när jag såg siffrorna fick jag panik. Jag blev alldeles kallsvettig och började skaka. Jag hade liksom gått upp tre kilo det senaste året. Min tidigare ätstörda hjärna började direkt måla upp olika planer i huvudet, om hur jag skulle äta och träna för att snabbt tappa dem kg. Eller rättare sagt - hur jag skulle svälta och överträna, för att tappa kilon. 

Men sedan var det en tanke som slog mig 

Minuterna innan jag stod där på vågen var jag lycklig. Jag hade ett leende på läpperna och tyckte att min spegelbild ändå var helt okej. Så varför ska en siffra på en oväsentlig våg få förstöra min glädje?  Aldrig i livet liksom. Så vet ni vad jag gjorde när ångesten hade gått över? Jo jag sa tyst åt alla hjärnspöken, packade ihop mina "tappa kilon snabbt" tankar i lådor och skickade dem ur mitt huvud. Jag vet redan att jag lever ett hälsosamt liv. Jag äter bra mat och choklad ibland. Jag tränar några gånger varje vecka. Jag mår bra i min kropp och i mig själv. Jag gör redan allting jag kan och jag mår bra. Så varför i hvete ska några siffror på en våg, eller ångest kring mat få förstöra min självkänsla? ALDRIG=)=)=)