Nu vet jag hur det känns att verkligen sakna


Nu vet jag hur det känns att verkligen sakna någon. För jag vet hur det är att sakna mormor. 
När min mormor gick bort i vintras gick jag sönder inombords. Jag kände mig som ett glas som blivit tappat i marken. Tusen bitar. Att en så livsviktig person helt plötsligt försvann. Det är så fruktansvärt obeskrivligt. Jag kommer liksom alltid att sakna min mormor. Jag är arg för att hon råkade dö. Hur kan en oersättlig person bara få försvinna så? 

Jag är fortfarande arg över att hon inte finns mer. Det gör så obeskrivligt jävla megaont att sakna. Min livsguid och fantastiska mormor. Jag råkade tappa bort mig själv den dagen mormor dog, ni vet när man virrar runt i livet och knappt hittar igen sig själv i vissa situationer? Hur man inte är duktigast på jobbet eller den bästa lyssnaren längre. Hur man inte riktigt är sig själv. Trots att man gör så gott man kan.

Men man måste turn the pain into power. Man måste få sörja när man saknar. Men en dag måste man komma vidre också. Hitta tillbaka till den man en gång var och vill vara. Nu är det dax för mig att bli mig själv igen. Sådär glad å omhändertagande å duktig å pålitlig! Men jag har tur - för nu får jag även ha med mig världens vackraste skyddsängel på min axel<3<33




Kommentarer

Kom ihåg






Trackback