Igår skulle hon fyllt 75 år, min Mormor. Jag hade ingen aning om att det skulle göra såhär smärtsamt ont att sakna någon så. Sju månader har gått och det känns som igår jag satt och höll dig i handen där på sjukhuset. Hur ditt hjärta fortfarande slog, men hur du inte fanns där. Hur mina tårar rann längst mina kinder, trots att jag inte ville att du skulle se mig gråta. Att förlora en så extremt värdefull person är otäckt overkligt. Men jag har hört att "saknad är ett tecken på att riktig kärlek fanns där" så var det verkligen. Finaste, finaste Mormor - Grattis i efterskott på din 75 årsdag. Vi saknar dig så.