Det där med mobbing


I högstadiet fick jag känna på hur det är att vara utfryst. Jag var väldigt, väldigt blyg på den tiden & därför pratade ingen i klassen med mig. Och jag lovar, när ingen hälsar i korridoren eller sätter sig bredvid en i klassrummet - då känner man sig inte tuff längre. Jag minns hur mycker jag började mobba mig själv pågrund av det "Jag är värdelös, ingen märker om jag dör" etc.

Jag minns när vi fick bestämda platser i skolan. Personen som fick platsen bredvid mig drog ifrån bänken varje lektion. Jag verkigen minns hur fruktansvärt ont det gjorde i mitt hjärta. Ångesten var brutal, trots att jag inte ens visste att det var ångest då. Vet ni vad det sjukaste är? Jo, det är att jag sökte hjälp. Jag blev skickad till kuratorn och bad om att få byta klass. Men fick ett nej till svar. Blev så enormt ledsen att ingen brydde sig om mig & tog mig på allvar. Gick därför ner mig enormt. En självkänsla och självförtroende fanns inte på kartan. När liksom knappt någon i klassen vill umgås med en, då känner man sig inte så stor.

Just därför blir jag förbannad när jag hör om mobbing på skolan och på jobben. Jag blev enormt lindrigt mobbad jämfört med många andra. Men ändå vet jag hur dåligt man kan må. Men vet ni? Jag har omvandlat den hemska högstadiehistorien till drivkraft. Idag är jag glad över högstadietiderna. Utan den utfrysningen hade jag aldrig varit en lika god-hjärtad människa nu. Idag vet jag hur man beter sig mot människor. Man hälsar på alla i korridoren, ger alla ett leende & lämnar ingen utanför. För ni har ingen aning om hur mycket ett "hej" kan göra... Dessutom blir man enormt revanch-sugen när man levt i en skugga under några år. Man blir lixom sugen på att lyckas med livet då!! 

Så snälla ni som läser detta. Lova mig att se alla människor från och med nu. Hälsa på alla ni ser i korridoren. Ge tiggarna på stan ett leende. Låt den "utstötta" sitta med er i fikarummet/matsalen. Kolla på alla människor runt brodet när ni diskuterar. Prata inte skit om någon. Låt alla känna sig värdefulla. Frys för fan inte ut någon. Ha inga fördommar. För alla människor är värd en chans. Oavsett om dem är blyga, spralliga, dryga, fula, snygga. Alla människor har positiva och negativa sidor - var den människan som lockar fram det positiva hos alla. 






Kommentarer

Sitter och skummar igenom din blogg i brist på annat. Och oj vad glad man blir av dina inlägg! Och det här inlägget berörde mig faktiskt lite i hjärtat! För att jag känner igen mig lite. Du är så himla klok! Vi behöver fler som dig! Många kramar!

Svar: Hej Elin och tusen tack för att du lämnar din kommentar. Det betyder mer än du anar, att få höra detta. Du verkar vara en sådan fin människa också:). Kram!!
Juliaajoo


Kom ihåg






Trackback