Det är med stolthet jag berättar att Cephas (som ni ser på bilden) är mitt fadderbarn. Det har han varit i tre års tid nu och jag hoppas det får förbli så tills han är vuxen. Jag vet att Cephas kommer lyckas fantastiskt i framtiden, minns hur engagerad och duktig han var redan då jag träffade honom. Glädjen då han kom springades för att berätta om sina läxor går inte att beskriva. Dessutom har han det charmigaste leendet på hela jordklotet... Det är egentligen sjukt att man kan känna SÅ MYCKET KÄRLEK till sitt fadderbarn, som jag faktiskt gör? Världens finaste lille grabb, big love!