Är glad att jag drabbades av ätstörningar?
För att drabbas av en ätstörning måste man vara en målinriktad, duktig och driven människa, vilket är fantastiska egenskaper att ha. Men innan man lär sig hantera dem kan det gå lite överstyr. I många fall drabbas dessa människor av ätstörningar. Att ha en ätstörning innebär inte att man är underviktig och håller på att gå av i mitten. Att ha en ätstörning innebär hjärnspöken, förvrängd självbild och ångest. Egentligen tror jag att dem flesta tjejerna bär på en liten typ av ätstörningar idag (tack vare internet och tidningar). Men för vissa går det värre än för andra och jag höll på att bli fångad!
Jag hann gå ner 12 kilo och all min självkänsla innan jag fick hjälp. Jag blev skickad till en fantastisk läkare och psykolog inom loppet av en vecka. Dem sa "Julia, dina blodprover visar dåliga provsvar och du är riktig elak mot din kropp, vill du verkligen må såhär?" Jag minns att jag grät å svarade "Jag orkar inte ens ha det såhär en dag till". Den dagen startade resan mot att älska sig själv igen - älska sig själv trots kärlekshandtag och lår som går ihop.
Resan var lång (eller jaa.. nästan ett år) men nu är jag i mål. Idag kan jag hantera dem tidigare nämnda egenskaperna och är psykiskt starkare än många i min ålder "tack vare" allting jag gått igenom. Idag vill jag kalla mig själv helt frisk. Jag njuter av allting gott livet har att erbjuda, jag tränar ungefär två dagar i veckan och har nästan aldrig ångest. Däremot är den inbyggda kalori-tabellen fortfarande kvar i huvudet & det lär den vara för resten av mitt liv. Men idag kan jag bara skaka av mig dem kunskaperna och gå efter fakta istället. Allt behöver inte vara light and so on.... Det låter riktigt jävla sjukt att säga: Men jag är glad över att jag drabbades av ätstörningar. Att jag övervann den & att jag kan hjälpa andra idag. Egentligen önskar jag inte ens min värsta fiende att bli drabbad. Men kan jag vara till hjälp för sjuka människor är jag glad! Och vet ni? Utan min övervunna ätstörning hade jag aldrig varit där jag är idag:)
Vill bara säga att jag såg dig i norran för ett tag sedan och sen dess har jag läst din blogg varje dag. Och för varje dag så växer jag inombords för att du ger mig styrka och hopp. Det är du som gör att jag för varje dag blir gladare och gladare.
Jag har nyligen haft en tuff tid med bland annat ett självskadebeteende och en ätstörning... men jag är snart helt frisk och jag lovar dig att du har varit till stor hjälp den senaste tiden.
Du har bland annat hjälpt mig att inse att det finns liv efter en ätstörning.
Du har bland annat hjälpt mig genom att visa att det är okej med slappa vilo dagar.
Du har bland annat hjälpt mig att få tillbaka en ganska stor del av mitt självförtroende genom dina fina komplimanger som du ger oss läsare från din blogg.
Och du har bland annat hjälpt mig att verkligen inse att "jag duger precis som jag är".
Tack!
Hoppas att du har insett det att du, din glada energi, din livsglädje, dina kloka ord, dina fina komplimanger och din blogg hjälper verkligen andra som inte mår så bra.
Och jag har bevis, mig själv. För du har verkligen hjälpt mig!!
Tack!<3
Vilket bra inlägg Julia!! :)
