Jag har aldrig tidigare nämnt farmor på bloggen, just för att hon inte finns i min vardag numera. Farmor arbetade som sjuksköterska, var väldigt hälsosam och enormt vänlig. Trots att farmor lämnade livet när jag bara var 12 år gammal, så minns jag henne som den mest omtänksamma personen någonsin. Jag minns hur hon alltid bjöd på piggelinglass när vi var och hälsade på. Eller hur även jag fick en present på Emils födelsedag & tvärtom - Farmor ville vara rättvis. Hon ville inte se någon av oss bli ledsen, därför gav hon oss båda en present. Hur fint är inte det? 

Att livet är orättvist vet vi alla. 

Farmor blev sjuk redan i 60 års ålder. Om farmor skulle haft en tatuering som bekskriver henne, hade det stått "fighter" för det är precis vad hon var. En fighter utan dess like. Farmor lämnade livet bara 72 år gammal. Jag var själv bara tolv år då, men jag minns fortfarande allting så tydligt. Hur jag och Farfar var och hälsade på henne på Umeås lassarett. Farmor kunde inte prata då, men jag minns att jag fick en stor kram och  extremt mycket kärlek i ögonkontakten vi hade. Jag minns även farmors begravning och hur ledsen jag var. Veckan efter farmors död blev jag framröstad till årets lucia. Vet ni hur stolt farmor hade varit om hon såg mig med ljusen i håret? Än idag gräms jag över att hon aldrig fick se mig. Ingen hade varit lika stolt som farmor. Hon var verkligen stolt över mig och min bror.

Jag vet att farmor sitter på min axel som en skyddande ängel än idag. Hon hjälper mig, tycker om mina ideér och ger mig styrka, man behöver aldrig känna sig ensam. Nu finns även Mormor på den andra axeln, som en skydddande liten ängel<3

& Juste. När farmor gick bort fick Kurran flytta hem till oss. Han lever än idag å är 14 år gammal . Det är Kurran som hjälpt mig med alla läxor under alla åren;)