På julafton tjänar jag lika mycket som affärsbiträden gör om söndagarna. Jag tvingas arbeta tio-timmars pass mitt i veckan och delade turer på helgerna. Jag sliter för att andra ska få det bra, men lämnar oftast arbetet med gråten i halsen - eftersom jag springer tills benen värker, men hinner ändå aldrig göra någonting klart. Jag är otillräcklig! Gissa vad jag arbetar med? Jo, jag är undersköterska inom Kommunen. Varje morgon får jag delegeringar av sjuksköterskan som vill att jag ska ta blodprover, lägga om sår och fylla i blanketter om trycksår + näringsintag. Men jag är väl ingen Sjuksköterska? Samtidigt som sjukgymnasten ger mig en snabb inskolning i hur jag ska sjukgymnastträna med varje pensionär på avdelningen. Men jag är väl ingen sjukgymnast? Jag ska även ta hand om äldre som har mycket ångest och psykiska besvär. Men jag har väl ingen utbildning inom psykiatri? - Jag ska även hinna med mina sysslor som undersköterska. Det vill säga: Städa pensionärernas rum, tvätta deras kläder, servera mat, finnas där för dem som har ångest och oro. samtidigt som jag ska prata med anhöriga som vill ha information om sin förälder/make/maka. Jag ska även fylla i genomförande planer, medverka på teamträffar och dokumentera allting som händer i procapita. Ja - Varje dag är en enorm stress. Själv hinner sällan jag och mina kollegor att ta rast. Vi står oftast vid diskbänken och slänger i oss våra matlådor, efter att vi hjälpt pensionärerna med stöd och matning. 

Varannan kväll arbetar jag själv. Lilla jag har ansvar över nio stycken pensionärer. Dödsångesten kan vara hög hos den ena farbrorn, medan den andra springer runt i korridoren och "inte vet var han är", samtidigt som den tredje behöver hjälp på toaletten & den fjärde gråter över att överhuvudtaget behöva bo på ett äldreboende... Tyvärr kan jag inte klona mig. Så därför måste jag prioritera, dem som hörs får mest hjälp. Medan dem tysta, försynta och liite piggare pensionärerna knappt får ett besök om kvällarn, bara ett snabbt GODNATT och mediciner får räcka. 

Skellefteå Kommun & hela äldreomsorgen det stavas pinsamt. Det stavas vanvård. De fina äldre får inte den vård dem är värda. Vi undersköterskor gör vårt allra bästa, men ni ger oss inte möjligheten till att göra ett bättre jobb. Vi är underbemannade och har en dålig lön. Som tur var är jag bara 22 år och ska utbilda mig vidare inom kort - tyvärr är inte arbetet som undersköterka ett alternativ för mig. I så fall kommer jag vara utbränd inom fem år, som många av mina kollegor reda är TYVÄRR.

Det är synd. För arbetet på äldreboende är egentligen väldigt mysigt. Att göra sista stunden i livet lite bättre för våra pensionärer (som byggt upp samhället) är egentligen en ära. Men just nu är det kaos. Just nu är många gamlingarna på äldreboendet undernärda, har dåliga tänder, hinner inte duscha varje vecka,  smärta i kroppen och har en eeenorm oro - men jag kan inte hjälpa dem. För Skellefteå Kommun ger mig inte förutsättningarna till det. 

Förlåt för denna text. Jag vet att den är grov - det måste vara fruktansvärt för anhöriga och pensionärer att läsa. Men det går inte att blunda för sanningen längre. Verkligheten inom vården är så jävla kaos. Någonting måste göras & det fort. Vi undersköterskor springer på knäna, men det är inte oss de är mest synd om  - för det är ändå gamlingarna. Dem är värd bättre än såhär, tycker ni inte?

Med vänlig hälsning; Bitter tjej som vill ha bättre förutsättningar till att göra ett bra jobb!!!

 

Kärlekshandtag är varje tjejs värsta fiende, right? Tidigare har i alla fall jag hatat mina enormt mycket och det tror jag många gör, idealgrej niiii vet. Så när killar som Smail (från Paradise Hotel) skriver att "jag tycker det är fint när en tjej har kärlekshandtag" blir man ju fan uppriktigt glad alltså haha !

Trevlig fredag på er & kom ihåg att kärlekshandtag inte är så farligt ändå ;)

DU - precis du - se denna video.
Den handlar om att många kvinnor känner sig missnöjda när dem ser sig själv i spegeln. Bandet the mrs vill sprida budskapet om vi är tillräckligt bra - precis som vi är. Just därför låter dem kvinnor ställa sig i spegeln och svara på frågan "hur känner du dig när du kollar i spegeln?" alldeles för många var missnöjda.. men då händer något alldeles fantastiskt!!! 

så enormt klok paolo roberto är!

 

- Du är mycket sötare än du själv vet om. Du har inte ett fult leénde, du har inte fula ben heller. Du är perfekt på ditt egna lilla vis. Det finns ingen som tycker att du är värdelös bara för att du är blyg. Du finns & du är viktig. 

- Du kommer lyckas med livet. Du kommer att åka till Ghana när du är 18 år. Dessutom kommer du att bo i en väldigt fin lägenhet i centrala stan. Du kommer även starta en blogg vid namn www.juliaajoo.blogg.se där du får chansen att sprida glädje och peppa andra människor. Till och med västerbottens tidning kommer att göra en hel sidas repotage om din blogg. 

- Ta hand om dig själv. Ät och sov bra. För lycka och vikt sitter inte ihop, du är fin oavsett vågens siffror. 

 

- Alla tonnåringar har någonting dem mår dåligt över. Det är hormonerna som gör det. Du är alltså inte ensam. Så var inte orolig heller, för allting kommer att ordna sig.

 

- Tro på dig själv. Du är en på miljonen. And thats IIIIIT.

 

Nu har jag varit duktig klart för idag hehe. Ikväll blir det middag med familjen  å farfar, tusan så mysigt ;D

Hängt med Emma i stallet hela förmiddagen, alltid lika roligt! Fick dock en chock när vi var ute i skogen å galopprejsade... Alltså... Vars kom hösten ifrån!? Hehe fint är det ju i alla fall:)

Nu blir det film & godis med fina! 

Kram på er <3

Att köra ett GRIT pass efter två månaders vila var värre än allt HAHA. Alltså dessutom hade tränaren bestämt sig för att stå bredvid mig av alla och peppa till tusen. Ville spy passet igenom. Men tusan så nöjd jag är nu alltså!!

Fin rödfärg jag & Elin har i ansiktet också;) 

Det finns en risk att Svante kommer bli en bortskämd kattunge hehe

Hoppas att din dag blir precis som du vill ha den!

Ikväll äter jag gött och ser idol + paradise med Elin & Lisa !

De tio vännerna åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen. Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. “Ni är så bra kunder. Jag ger er 200 kr i rabatt på era middagar.” Middag för 10 personer kostar nu 800 kr.

Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas i Sverige. De första fyra personerna påverkades inte. De fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra 6 göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del? De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e perso- nen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknade ut de belopp varje person skulle betala:

Resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis – den 6:e fick betala 20 kr - den 7:e betalade 50 kr - den 8:e 90 kr - den 9: 120kr - den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr. Alla fick lägre pris än tidigare och nu kunde de fem första äta gratis. Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat. “Jag tjänade bara en tia av rabatten!”, började den 6:e personen. Han pekade på den 10:e personen, “…men han tjänade 70 kronor!!!” – “Precis, jag sparade också bara en tia”, sa den 5:e personen. “Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!” “Det är sant!”, skrek den 7:e personen. “Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20 kr? De rika ska alltid få det bättre!”– “Vänta ett tag”, skrek de fyra första,“Vi fick ingenting ! Det här systemet utnyttjar oss fattiga!”

De nio personerna skällde på den 10:e och kallade honom för en kallhjärtad egoist, ett kapitalistsvin, en blodsugare som sparkar på de som ligger. Nästa kväll kom den 10:e personen inte till middagen. Så skönt tyckte de andra nio, satte sig ner och åt. När notan kom upptäckte de något. De kunde inte betala den. Det fattades 520 kronor…

Efter dagens 7-16 arbetspass åkte jag och veckohandlade med min granne å barndoms bästis Julia. Nu ska jag bara slänga in mina varor i kylen. Sedan ska jag springa över till henne för att äta tacos & se kvällens avsnitt av idol + paradise hotell. En perfekt kväll i mina örooooon!!

Vi hörs snart igen. och. Glöm aldrig bort hur värdefull du faktiskt är:)

För det första) Hur kan SverigeDemokraterna fått chansen till att bli Sveriges tredje största parti. Ganska sjukt med tanke på att "ingen röstar på dem". Jag har iaf inte pratat med en själ som "lagt sin röst på SD". Hur som helst är det fruktansvärt & jag hoppas för allt i världen att Stefan Löfven kommer vara lika strikt som Fredrik Reinfelt och bilda en regering som inte ger SD något inflytande. Helt ärligt: Folk som röstar på SD måste vara otroligt dåligt pålästa och försöker skämta med Sverige?


Jag tror på att privata företag skapar arbetstillfällen, inte att ökade bidrag och skatter bidrar med mycket. Så egentligen, till er som funderar på att starta eget företag de kommande fyra åren: Tyvärr kommer ni få det tufft, eftersom ni inte knappt kommer att tjäna någonting på det. Och till er som funderar på att vidareutbilda er - tänk en extra gång - för mycket av era framtida pengar kommer att gå till överdrivet hög skatt! 

Jag tycker att skatt är en bra sak, eftersom den går till viktiga saker. Folk som är sjuka och behöver hjälp måste få den hjälpen också. Men folk som är halv-sjuka & folk som är arbetslösa måste få hjälp tillbaka till arbetet igen, i den mån som går. För att vara hemma från jobbet är egentligen bara dåligt: Man får dåligt självförtroende, dålig självkänsla, man känner sig onödig och man har aldrig en chans till att lära känna nytt folk och skaffa sig arbetserferenheter.

Sedan tycker jag det ska löna sig med utbildning och att starta egna företag. Om man kämpar hårt för en sak, ska det även ge utdelning. Dock tycker Socialdemokraterna att personer som är arbetslösa ska tjäna lika bra som mig, som jobbar arslet av mig fem dagar i veckan? Med andra ord ska jag arbeta arslet av mig och försörja folk som inte orkar arbeta? För vet ni? jobb finns. Vill man ha ett jobb, är det bara att skaffa ett jobb - thats it. Man måste bara tro på sig själv & att man fixar det... Men nu.. när bidragen kommer bli enormt höga, är det ju lika värt att vara arbetslös eller sjukskriven istället?

 

Gick upp sju i morse för att göra mig i ordning för dagens arbete i stadshuset. Jag har verkligen fått fina kollegor, trivs enormt bra:) 

Efter jobbet åkte jag & Matilda till Ljusvattnet för att träffa Svante (som kommer att flytta hem till mig på någon vecka!!!!) 

Därefter följde jag med Julia & Matilda ut på calles. Dock var jag nykter! Blev även en sväng förbi moderaternas tält på torget för att prata lite vett, kloka tankar har dem. Sedan käk & hem! 

Jag kom nyss hem, dax att sova så jag orkar med morgondagens 10-21 jobb med valdagen! 

En (minst 12 år) gammal bild på mig och min mamma. Redan i lågstadiet hade jag svårt för skolan. Jag var hysterisk på varje lektion eftersom jag varken kunde matte, engelska och var sämst i klassen på att läsa. Dessutom var jag ganska blyg, jag var en riktig mamma gris. Men eftersom mamma inte kunde vara med mig i skolan, gick jag alltid hand i hand med min lärare Siv istället. Minns att jag råkade tappa bort mitt halsband dagen vi skulle ta skolkort, så Siv hjälpte en gråtandes mig att leta igenom hela skolan för att hitta det fördömda halsbandet. 

Igår råkade jag stöta på min gamla lärare Siv, som jag inte sett på 13 år. Hon kom fram och frågade "Ursäkta, men visst heter du Julia?" Jag kände inte igen henne men svarade artigt "Jo precis, det gör jag". Då fick jag till svar "Jag var din lärare i lågstadiet, Siv heter jag".... Jag bara gapade och blev helt chockad. Vi pratade en stund innan hon var tvungen att springa vidare.

Under mitt första år i skolan sa tydligen Siv såhär om mig "Julia har svårt för dem flesta ämnena i skolan, men den sociala kompetensen hon redan besitter är otrolig. Det är inte bara ämnena i skolan som räknas. För jag vet att det kommer gå bra för Julia i livet"

Älskade, Siv. En lärare jag aldrig glömmer. Dessutom löste sig ju skolbiten tillslut också. Gick ju faktiskt ut gymnasiet med 5MVG, 7G & 14VG. Men satan vad jag har pluggat för egentligen har jag alltid varit skol-dum. Men med lite vilja och jävlar anamma fixar man ALLT!

Idag är det måndag. En ny vecka med nya mål. 

Pratar om framtiden med Elin. Vad ska man utbilda sig till? Vad ska man ägna sitt liv till att arbeta med? 

Vad tycker du att jag skulle passa att arbeta med?

Det går bara att älska Henrik Dorsin alltså, vilken guuuuuud!

4e september förblir ett speciellt datum för mig. Idag är det nämligen exakt tre år sedan jag satte min fot i Ghana för första gången. Tre år sedan jag träffade barnen på Shalom Orphanage för första gången och exakt tre år sedan jag uppfyllde en av mina största drömmar - att vara volontär! 

Det känns kul att jag fortfarande har kontakt med Susanna Benckert (ansiktet bakom Shalom Orphanage). Och ännu roligare känns det att hon köpt sin andra mark i Ghana nu och ska bygga upp ytterligare ett barnhem... Roligast känns ändå att jag ska jobba ideellt och helhjärtat med det nya barnhemmet.... Allt för dem (för tillfället) 27 hemlösa barnen <3

I april åker jag ner till Ghana igen. För att se hur bygget av det nya barnhemmet går, samt träffar dem 27 barnen som ska bo där.... Och självklart... ska jag även passa på att umgås med alla underbara barn på Shalom Orphanage!

Av en slump startar jag dagen med detta klipp. Nu har jag världens leende på läpparna. 
Vilken grym 14 åring, förstår inte ens hur det är möjligt... wow!!

Nu ska jag dricka upp kaffet och dra mig mot jobbet, kram på dej:)

Helt otroligt vad jag älskar detta!!!

Är fruktansvärt måndags-trött, men har en bra dag på jobbet trots allt (rast just nu). Å en fin fläta har jag också hehe!

Hoppas ni får en fin måndag. Och. Kom ihåg att hjärnspöken aldrig har rätt!