På julafton tjänar jag lika mycket som affärsbiträden gör om söndagarna. Jag tvingas arbeta tio-timmars pass mitt i veckan och delade turer på helgerna. Jag sliter för att andra ska få det bra, men lämnar oftast arbetet med gråten i halsen - eftersom jag springer tills benen värker, men hinner ändå aldrig göra någonting klart. Jag är otillräcklig! Gissa vad jag arbetar med? Jo, jag är undersköterska inom Kommunen. Varje morgon får jag delegeringar av sjuksköterskan som vill att jag ska ta blodprover, lägga om sår och fylla i blanketter om trycksår + näringsintag. Men jag är väl ingen Sjuksköterska? Samtidigt som sjukgymnasten ger mig en snabb inskolning i hur jag ska sjukgymnastträna med varje pensionär på avdelningen. Men jag är väl ingen sjukgymnast? Jag ska även ta hand om äldre som har mycket ångest och psykiska besvär. Men jag har väl ingen utbildning inom psykiatri? - Jag ska även hinna med mina sysslor som undersköterska. Det vill säga: Städa pensionärernas rum, tvätta deras kläder, servera mat, finnas där för dem som har ångest och oro. samtidigt som jag ska prata med anhöriga som vill ha information om sin förälder/make/maka. Jag ska även fylla i genomförande planer, medverka på teamträffar och dokumentera allting som händer i procapita. Ja - Varje dag är en enorm stress. Själv hinner sällan jag och mina kollegor att ta rast. Vi står oftast vid diskbänken och slänger i oss våra matlådor, efter att vi hjälpt pensionärerna med stöd och matning. 

Varannan kväll arbetar jag själv. Lilla jag har ansvar över nio stycken pensionärer. Dödsångesten kan vara hög hos den ena farbrorn, medan den andra springer runt i korridoren och "inte vet var han är", samtidigt som den tredje behöver hjälp på toaletten & den fjärde gråter över att överhuvudtaget behöva bo på ett äldreboende... Tyvärr kan jag inte klona mig. Så därför måste jag prioritera, dem som hörs får mest hjälp. Medan dem tysta, försynta och liite piggare pensionärerna knappt får ett besök om kvällarn, bara ett snabbt GODNATT och mediciner får räcka. 

Skellefteå Kommun & hela äldreomsorgen det stavas pinsamt. Det stavas vanvård. De fina äldre får inte den vård dem är värda. Vi undersköterskor gör vårt allra bästa, men ni ger oss inte möjligheten till att göra ett bättre jobb. Vi är underbemannade och har en dålig lön. Som tur var är jag bara 22 år och ska utbilda mig vidare inom kort - tyvärr är inte arbetet som undersköterka ett alternativ för mig. I så fall kommer jag vara utbränd inom fem år, som många av mina kollegor reda är TYVÄRR.

Det är synd. För arbetet på äldreboende är egentligen väldigt mysigt. Att göra sista stunden i livet lite bättre för våra pensionärer (som byggt upp samhället) är egentligen en ära. Men just nu är det kaos. Just nu är många gamlingarna på äldreboendet undernärda, har dåliga tänder, hinner inte duscha varje vecka,  smärta i kroppen och har en eeenorm oro - men jag kan inte hjälpa dem. För Skellefteå Kommun ger mig inte förutsättningarna till det. 

Förlåt för denna text. Jag vet att den är grov - det måste vara fruktansvärt för anhöriga och pensionärer att läsa. Men det går inte att blunda för sanningen längre. Verkligheten inom vården är så jävla kaos. Någonting måste göras & det fort. Vi undersköterskor springer på knäna, men det är inte oss de är mest synd om  - för det är ändå gamlingarna. Dem är värd bättre än såhär, tycker ni inte?

Med vänlig hälsning; Bitter tjej som vill ha bättre förutsättningar till att göra ett bra jobb!!!