Blir så ensam när jag är själv


Jag har aldrig förstått hur ont det kan göra att verkligen sakna en annan människa. Hur det är som att hålla sitt hjärta i handen och sedan kasta det mot en stenmur. Så ont gör det. 
 
Men nu står jag här. Allting är som det är. Jag är så redo att gå framåt nu. Jag vet exakt hur man gör och hur man inte ska göra. I dag mår jag fantastiskt när jag umgås med människor och känner mig så ensam när jag är själv. Det är då tunga tankar kommer. På hur jag mega-saknar min mormor och hur man kan sakna en person som sårat en. Mitt senaste halvår har varit så tumult, minst sagt. Men vet ni vad det sjuka är? När man mår dåligt när man är själv, är det precis vad man ska utsätta sig för. Man ska inte söka falska bekräftelser hos andra, eller från internet. Man måste lära sig att vara själv och tillslut trivas med det. De är de enda äkta och någonting som kommer hålla i längden. Att dämpa sin ångest genom bekräftelser är bara idiotiskt, både mot dig själv och personen du utnyttjar för ditt brustna hjärta. Ta istället tag i problemet, gå med det till grunden. Umgås med ärliga människor och jobba med det tyngsta. 

Man får aldrig glömma bort att det bli bättre. Det blir alltid bättre. Men vägen dit är olika lång. Jag kommer välja den ärliga vägen som håller i längden. Vilken väg väljer du?
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback