Varje eftermiddag klockan 14.00 serveras kaffe och kaka på äldreboenden Sverige runt. Ofta tackar tanterna i nittio års åldern nej åt kakan "måste tänka på vikten, jag har blivit så tjock" säger dem. Mitt hjärta blöder varje gång jag tvingas höra den meningen. Ska ångest kring maten leva med ända in i döden?

För några månader sedan läste jag en bok som heter mattillåtet. Där stod det om andra världskriget, eller rättare sagt vad som hände därefter. Kvinnorna var nämligen sugna på att ge sig ut på arbetsmarknaden (gärna arbeta med mansdominerade arbeten), vilket männen självklart såg som ett hot. Därför uppkom Twiggy, en idealbild på hur kvinnan ska se ut. Undermedvetet gjorde detta att kvinnan la mer tid på vikt/utseende än framtid/karriär. På så sätt slapp mannen konkurrera mot kvinnorna på arbetsmarknaden.

Idag är det inte "Skinny" som gäller. Nu är "strong the new skinny". Enligt dagens idealbild ska kan gärna vara muskullös med en stor rumpa och smal midja. Ett tight gap och platt mage. För att se ut på detta sätt måste man leva på ständig diet och träna minst sju dagar i veckan. Man lever med andra ord ett liv med ganska mycket krav, tvång och måsten (Ps: Det är dock skillnad på att välja att leva hälsosamt och att ha en ätstörning/ortorexi, men skillnaden är hårfin, den friska människan kan njuta av godsaker utan att få ångest).

Men Strong is the new skinny har i (mina ögon) exakt samma funktion som Twiggy. Det vill säga: Att få kvinnor att fokusera mer på utseende och kroppen. Än att utbilda sig, tjäna pengar & vara framgångsrika. För vet ni? Att leva efter dagens idealbild och samtidigt satsa fullt ut på karriären fungerar nog inte. Jag hade iallafall inte fixat det, det tar alldeles för mycket energi och jag hade slutat som en olycklig, utbränd och ledsen tjej (vilket jag också gjorde med min ätstörning...).

För några dagar sedan bloggade jag om drömkroppen. Ni valde en siffra på den perfekta kroppen & vet ni? Alla valde olika siffror. Alla människor tycker att olika kroppar är den finaste. Personligen tycker jag att den lyckliga kroppen är den perfekta kroppen. Å det finns inga krav på hur en sådan kropp ska se ut. Det enda jag vet är att insidan ger utsidan sin glans. Så lever man ett liv som man tycker om, då utstrålar man mer än någon annan. (Ps: Jag är fullt medveten om att många människor lever för träningen och har tänkt satsa på det i framtiden å det är bra, för det får just dem lyckliga!)

Fråga dig själv: Är du lycklig? Vad ska du ändra för att du ska bli lycklig? Vad är dina drömmar med livet? Vill du låta dem undermedvetna Twiggy-tankarna styra över din framtid? - Och - framförallt - Vad skulle göra dig mest lycklig? - 1) Att nå en drömsiffra på vågen? eller 2) Att fixa någonting du alltid drömt om & pricka för en punkt på the bucketlist? 

Kom ihåg att det är insidan som ger utsidan sin glans. Kom även ihåg att den lyckliga och välmående kroppen är den absolut perfekta kroppen. Tänk om mina fina tanter på äldreboendet också förstod det. Ibland ser man hur deras mun vattnas när man svänger förbi med kak-fatet. Men att deras rädsla för att bli tjock är för stark för att ta sig en liten smakbit. Näe kära vänner, någonting måste göras åt dessa ideal, för dem tar så mycket lycka från oss alla. (Ps: Missförstå mej inte, jag vet att träning i måttliga mängder är bra, men inte när ångest och "jag måste få drömkroppen" tankarna kommer in i bilden).

Sådär nu har jag fått skriva av mej rejält (haha känner typ hur jag hettar). Men det är så skönt att få skriva ibland, oavsett hur många som håller med mig i mitt tankesätt!:]

Ett mål för idag: Göra någonting som får DIG lycklig!