Det är en ovanlig känsla som infinner sig i min kropp. En känsla där fjärilar hoppar runt i magen så leendet sprider sig genom ansiktet. En känsla som får mig att sjunga framför spegeln (haha) och faktiskt möta blickar och leenden på gatorna istället för en mörka asfalten. Det är lycka som sprider sig genom kroppen samtidigt som jag bara vill skrika ut ett glädje-vrål, precis som Ronja Rövardotter gör i Astrid Lindgrens film. 

Det är längtan jag känner. Längtan och föhoppningar på våren och sommaren. Att få sitta på verandan en onsdagskväll med ett glas vin tillsammans med folk jag tycker om, att få vara ute och springa i mina rosa dojor, befinna mig på summerburst och äta ahlgrens bilar till frukost, att spontant åka till stranden och glassa hela dagen, sitta på altanen hemma i stackgrönnan och äta grillat med min familj, att se Gavin DeGraW tillsammans med Jenny och Elin. Och att jag på torsdag åker till stockholm för shopping och Avicii med Frida. Hela min kropp skriker av längtan och lycka. Sist min kropp gjorde det var i samband med Ghana-resan. Nu känner jag mig lycklig igen, ända in till hjärtat. Klart det fortfarande finns en del ångest och tankar att jobba bort. Men det tar jag sedan, nu ska jag bara tillåta mig själv att vara lycklig, förväntansfull och glad.