Det var en mörk och kall eftermiddag. Jag småsprang till bilen och kände hur dum jag var, som tagit mina tighta svarta jeans och bara en skinnjacka över den tunna tröjan. Men att frysa har alltid varit min grej. Jag liksom gillar det. När jag äntligen var framme vid bilen grävde jag i fickorna i något som kändes åratal innan jag hittade nycklarna. Klickade "lås upp" på min nytvättade svarta volvo S80. Jag satte mig i förarsätet och placerade all shopping på passagerarsätet. Påsarna tog nästan upp hela ytan. Jag log när jag såg det. Lyckad shopping, tänkte jag. Sedan fastnade jag med blicken i backspegeln. En kritvit flicka med knallröd näsa tog upp bilden. Snygg jag är. Mitt leende försvann och jag startade bilen för att låta värmen spridas. Tryckte sedan ner min IPHONE 4S i mobilhållaren och klickade fram spotify. Skruvade volymen på max, basen likaså. Jag slängde en blick i backspegeln innan jag rullade iväg..

Där satt jag i bilen och sjöng med till Stiftelsen. Högt sjöng jag, samtidigt som mina händer trummade på ratten. Ni vet, sådär som man alltid gör i bilen? Mitt i allt såg jag rödljus lite längre fram, så jag började bromsa in. När jag stod där och växlat om till friläge började "Love my life" att dunka ur högtalarna. En låt vi lyssnade mycket på i Ghana. En klump bildades i magen, samtidigt som ögonen blev allt blötare. Saknaden blev sjuk. Jag slöt ögonen och på en sekund var jag i Ghana igen... Jag gick där på marknaden med Jessika. Alla i vår omgivning var glada, alla med stora leenden. De flesta kom fram och kände på våran hy. Vit hy, konstigt tyckte dem. Därefter skrek alla med ett skratt "obroni" efter oss, det betyder vit människa. Titt som tätt kom det fram killar som friade. Skämtar inte när jag säger att minst femtio killar friade under mina tre veckor i Ghana. Så fruktansvärt Charmiga. Just denna eftermiddag på marknaden så fick vi lite extra mycket uppmärksamhet. Nästan så att någon rullat fram röda mattan för mig och Jessika. Där gick vi som två mega-kändisar som alla ville hälsa på. Ung som gammal, glad som glad. Vi mötte upp Johanna också. Underbara, bästa Johanna. Så gick vi där. Alla tre. På världens finaste marknad. Bland världens bästa folk. I världens finaste Ghana.

Mitt i mitt dagdrömmande hörde jag en bil tuta. Jag vaknade snabbt till, la in ettan och körde iväg. Därefter fick låten gå på repeat resten av hemfärden. Sjöng med som en galning. Jag log. Vilka fantastiska minnen jag får bära med mig. Wow. Ibland blir jag imponerad över mig själv. Att jag faktiskt varit i Ghana. Det är någonting jag är stolt över. 

Såhär ser en gata på "stora marknaden" ut i Ghana. Fotot är taget av mig, för cirka ett år sedan. Så, det var på denna gata alla gick runt och spelade den underbara låten. Samma låt som gick repeat i min bil i eftermiddags. Om ni klickar på bilden, kommer ni till den fantastiska låten! Värd att lyssna på <3