Jag har ett Fadderbarn. Cephas heter han och bor i Ghana (mitt volontärhem). Han har det mest charmiga leendet jag någonsin skådad. Ett leende som skulle få den hårdaste politikern att smälta. Cephas är bara tolv år gammal och älskar skolan. Han brukade alltid komma skrikandes "Madame Julia, LOOOK" då ville han visa sin läxa. Han log alltid när jag läste den. Man såg hur ögonen glittrade när jag talade om att det var bra. Jag sa att det var bra, trots att jag inte fattade någonting. Jag menar, kan inte deras Ghana språk? Men att se Cephas ögon glittra sådär och ett leende som når öronen, ja det är värt allt. 

Trots Cephas underbara personlighet, har han varit med om någonting fruktansvärt. När han bara var några månader gammal åkte han bil med sina föräldrar. De krockade. Rejält. Föräldrarna dog. Det gjorde inte Cephas. Han såg bara döden i vitögat, men överlevde. Mot alla odds. Därefter tog släktingar hand om Cephas. Men de hade dåligt ställt med ekonomin. Han fick inte gå i skola, han hade inte en sjukförsäkring, aldrig några rena kläder och knappt mat på bordet. Jag vill påstå att han var nära döden varje dag. För det är alla barn utan sjukförsäkring. Ett stick från fel mygga och de är döda.. Fy fan så jävla orättvist. För vet ni? Jag kan se potential i Cephas. Jag ser att han vill någonting med livet. Hur han kämpar och vill bli bättre. Hur han hjälper andra och älskar att lära sig nya saker. Jag ser hur han verkligen vill lyckas. Och allt med ett leende på läpparna - helt utan föräldrar... Varför ska han vara så drabbad? bara för att han föddes på fel sida jordklotet? Snedvridna jävla värld. 


Inom kort blev i alla fall Cephas placerad på barnhem. Shalom Orphanage. Där fick han det bättre. Rena kläder, en madrass att sova på. Sjukförsäkring. Mat tre gånger om dagen. Skola. Och mig. Julia Fadderförälder. Jag skänker honom 250 kronor varje månad. Mina bäst spenderade pengar. Det är mina pengar som ger honom möjligheterna till att nå sina drömmar. För jag ser hur han drömmer och hur han vill lyckas. Utan ett sponsrat barnhem och en fadderförälder hade han aldrig fått möjligheterna som han har idag. För utan mat orkar man inte prestera, utan skola lär man sig ingenting och utan sjukförsäkring kan man dö vilken sekund somhelst. 

Jag skänker mina 250 kronor till Susannaighana. Det är Susanna som byggt upp barnhemmet jag jobbat på. Ett fantastiskt ställe. Hon har hjälpt oerhört många barn & det har hon gjort tack vare oss som skänker pengar... Det bästa med att skänka pengar till Susanna är att det inte finns NÅGRA mellanhänder. Alla pengar åker direkt till livsviktiga projekt i Ghana. Dessutom har mina egna ögon sett allting.. Det är helt fantastiskt. Susannas nästa projekt är att få fram Ström till barnhemmet. (Nu finns det ingenting alls, inte ens en liten lampa). Om hon ska klara av detta behöver hon oss. Faddrar och bidragsgivare. Tro mig. Varje liten krona gör skillnad. KLICKA HÄR.