INTE TRÄNAD SOM I KONDITION

När jag är ute och springer så gruvar jag mig alltid för uppförsbackarna som väntar bakom många hörn. Eftersom jag vet att backarna är jävliga, så brukar jag alltid springa i ett lugnare tempo några minuter innan branten, för att ta igen andningen - sedan spurtar jag upp till toppen. Ibland måste jag även stanna där uppe bara för att ta tillbaka andetagen igen. Jag hatar uppförsbackarna på joggingrundorna, men innerst inne så vet jag att det är just dem som gör mig starkare. 


Detta bör finnas i åtanke under tuffa perioder. Om livet känns tungt, så befinner vi oss givetvis i en uppförsbacke. & beroende på hur tränade vi är - desto snabbare kommer vi att nå toppen. Nu pratar jag givetvis inte om tränad som i kondition, utan tränad som i mentalt tränad. Och vad var det vi sa? Juste, efter varje uppförsbacke så blir vi starkare. Så desto mer uppförsbackar vi genomlider - desto starkare blir vi - och desto snabbare tar vi oss förbi nästa motgång. Efter varje uppförsbacke så kommer en topp där får vi stanna och vila en stund, innan en nedförsbacke syns där borta i gläntan. Ge inte upp, du är mycket starkare än du själv tror!



VÄRDEFULL TEXT

När min pojke var fyra år var vi på Mallorca. 
En morgon skulle jag springa utefter stranden. 
Anders ville följa med.
Efter 25 meter blev han trött.
Han stannade, men jag sprang vidare. 
När jag vände, såg jag honom som en liten prick 
som satt och väntade på mig.
När jag kom närmare såg jag att han gjorde någonting. 

När jag kom helt nära, såg jag vad
Han satt nere vid strandkanten och kastade snäckor i havet.
Under natten hade havet spolat upp mängder av snäckor
Han räddade dem tillbaka till livet.
Jag tyckte det var fint gjort, och sa det också.

Men…
Det var hundra snäckor på en meter och stranden var en mil.
Så jag ville få honom att inse det meningslösa. 
Jag sa: Det är fint, men vad tror du det spelar för roll
att kasta tillbaka en snäcka eller två.

Först tittade han bara på mig.
Han hade en snäcka i handen.
Sakta sträckte han upp den mot mig och sa:
För den här, för den här spelar det roll

 

 

 




det bästa jag gjort


Det bästa jag gjort är att sluta lyssna på "fitness bilder". Samma dag som jag slutade med det så la sig träningsångesten på sidan och den första jag duger känslan visade sig. 

För ska sanningen fram vill jag faktiskt ha dem där jävla chipsen och jag vill äta det utan dåligt samvete. För i dagens samhälle går det inte att äta onyttigheter utan ångest. Eller någon form med "i morgon ska jag ta en promenad" tanke. Jag har förstått att många människor idag lever för sin träning och det är väl kul för er, bara ni trivs med det livet. Men själv är jag inget träningsfreak - jag tränar några dagar i veckan för hälsans skull (och då tränar jag med Elin för då blir träningen rolig) sedan äter jag en massa godis varje vecka. Å se på mej? jag är inte överviktig för det. Jag trivs faktiskt med min kropp trots att den inte består av bara ben och muskler! & en sak till... man bör inte ens tänka viktnedgång förrän man är överviktig. Tänk så sjukt att vi lägger mer energi på mat och träning - än vilken information vi matar våra hjärnor med.
 



ETT DRÖMJOBB

 
 
Om du fick välja mellan alla jobb i hela världen - vad hade då varit ditt drömyrke?



DEN 11 JUNI


Varje morgon när klockan ringer så gör du ett val. Antingen ligger du kvar och drömmer, eller så vaknar du upp och fångar dina drömmar. Låt inte latheten vinna över dig, för vem vet -  kanske är det just idag du vågar ta det stora steget mot ett mål i ditt liv? För du lever faktiskt bara en gång och du måste våga satsa för att vinna! Själv har jag börjat strukturera upp hösten litegrann, då ska jag fånga en dröm som känns både läskig och rolig. Bara tanken ger mig fjärilar i magen!

Nu ska jag cykla iväg till jobbet!



Den rätta kroppen


Det är kläderna som ska passa kroppen, inte tvärtom. Som ni ser på bilden här ovan kan man nästan tro att det är två olika kroppar, beroende på att byxorna sitter olika över höfterna - ganska fascinerande. Däremot har fitnessinspirationen ute i syberrymden inbillat oss vad som är den rätta kroppen. Den perfekta kroppen. Ni vet, bilderna på vältränade magar och texter som triggar igång vårt inbyggda hat mot oss själva. Kropparna på dem bilderna har aldrig kärlekshandtag, lår som går ihop eller mage utan rutor - så självklart intalar vi våra hjärnor att fitnessbilderna är dem rätta kropparna. Att våra egna kroppar är fel. Men ingen kropp är den andra lik? Fettet lägger sig olika på varje människa. Själv har jag väldigt ytliga magrutor (min mage ser lätt vältränad ut), däremot lägger sig "fettet" på kärlekshandtag och rumpa istället;). Man måste bara acceptera sin kropp & att ingen är den andra lik. Fokusera på vad du är nöjd över - istället för att hata det andra! 

Sommaren är på ingång OCH sommaren är kort. Så snälla skippa alla hets-dieter och bikini-ångest. Gå istället direkt till spegeln och säg "detta är en perfekt kroppp". För det finns inget bättre än självförtroende. Jag kommer själv strosa runt med mina kärlekshandtag på stranden i sommar och bara njuta av solen och sommaren - & jag kan lova att många tjejer kommer vara irriterade på det. För det finns inget "värre" än tjejer med bra självförtroende - eller hur ;)?



ALLA KAN INTE BLI PRESIDENT


Det är viktigt att följa sina drömmar, ingenting är omöjligt & if you can dream it you can do it är motton vi 90talister lever efter. Oskrivna regler på hur högt man måste nå för att vara en lyckad människa. Helst ska man driva ett framgångsrikt företag, vara VD på ett stort företag eller läsa till civilingenjör. Att stanna som undersköterska eller städerska hela livet är ett tecken på misslyckande, tycker vi 90talister. 

Missförstå mig rätt nu. Att följa sina drömmar är extremt viktigt. Dock vill jag poängtera värdet i att vara nöjd också. Man ska inte läsa vidare på högskola bara för att dagens samhället pressar oss till det yttersta med måsten om karriär och drömkropp. Det är så jävla viktigt att vara nöjd över sig själv - var man än står idag. Man ska liksom vara nöjd över sitt VG istället för att vara missnöjd för att man inte fick MVG. Idag jobbar jag tillexempel som undersköterska, vilket är klassat som ett "skit-jobb". Trots allt har jag lärt mig att (varje dag) vara nöjd över min prestation: tillexempel när jag lyckas ta blodprover - eller kan lindra personers ångest bara genom att finnas där. Varje dag när jag går hem från jobbet klappar jag mig själv på axeln och känner mig nöjd. - Däremot har jag tänkt läsa vidare till Sjuksköterska i framtiden, bara för att jag vet att jag kommer älska det jobbet varje dag. 

Vi 90talister tror att alla kan bli president liksom. Varför är det då så? Joo personligen tror jag att det är en blandning med dagens samhälle & uppfostran att göra. För i hela våra liv har våra föräldrar berättat hur "bäst i världen vi är" - samtidigt - som samhället proppat oss med information om att man måste lyckas med karriär och drömkropp för att vara någon. SJÄLVKLART kommer många då att satsa på en karriär som president? Men tyvärr är det bara en person som lyckas nå toppen & vad händer då med alla andra? jo, de känner sig misslyckade. Det är detta som blir så fel, man behöver faktiskt inte vara president för att ingå i kategorin som "lyckad människa".... Näe.... Vi måste bli duktigare på att peppa oss själva varje dag. Det behöver inte vara allt eller inget. Det viktiga är att följa just dina drömmar & inte låta sig knäckas av dagen alla sjuka regler och ideal som finns. 

PS: Jag brukar ofta blogga om hur viktigt det är att följa sina drömmar och liknande, vilket jag fortfarande tycker. Men i detta inlägg vill jag klar-göra hur viktigt det är att följa just sina egna drömmar & inte göra saker för att "vara en lyckad människa". Vill du jobba som undersköterska hela livet så tycker jag att du ska göra det - för du är minst lika lyckad för det=) 



Allting är relativt

Han dör snart i svält... Du klagar över dina tjocka ben.

Dem har panik för att de såg sin mamma bli skjuten... Du har panik för att lönen är lite lägre denna månad.

Hon gråter över sin döda son... Du gråter över vågens siffror.

Han tvingas döda folk varje dag... Du klagar över att semestern är för kort varje sommar.

Han kämpar för livet... Du kämpar för beachen 2014.



DET ÄR ENKELT



Det finns miljoner orsaker till att må dåligt. Tillexempel att man är sjuk å känner sig mest ensam i hela världen. Eller så kanke du är orolig inför beachen 2014? Att känna sig helt misslyckad är också tyvärr ganska valigt. Eller att man lagt nyckeln till lycka i någon annans händer! -Vad du än mår dåligt över så GÅR DET ATT GÖRA EN FÖRÄNDRING. fundera på vad som får just dig att må dåligt & make a move till ett bättre liv! 

Jag tror vi alla har testat att lägga nyckeln till lycka i någon annan händer. Typiskt exempel är när man smsar och träffar en kille. Då går ju ens humör efter hur ofta han hör av sig, eller hur? Om han inte har ringt på hela dagen blir man down och ledsen. När han sedan smsar så känner man sig top of the world. 
Näe jag säger som Timon, Hakuna Matata. Sluta oroa dig & lev mer;P



Måndag förtusan


Jag är oftast en positiv människa som ser livet från den ljusa sidan. Brukar faktiskt få höra att jag sprider glädje när jag kommer in i ett rum, bara för att jag ler å är mig själv. Men ibland tar den där energi-tanken slut. Då är jag trött, omotiverad och virrig. Just nu är jag inne i en sån period & då behöver jag lixom ladda batterierna genom att umgås med bra människor, äta mängder av choklad, sova, lyssna på Gavin DeGraw och kanske gråta en skvätt. Sedan är jag tillbaka i mitt gamla jag igen. För vet ni? Ingen kan vara på topp jämt, man kan inte alltid vara glad och love life. Ibland är det ganska härligt att krypa upp i soffan och gråta tills tårarna tar slut, liksom ladda ur. Man är inte svag bara för att man har några dåliga dagar, man är hellre stark som vågar låta dem komma. - Kom bara ihåg att det är dagarna som är dåliga, det är inte du som är dålig! Kram <3

 



Samhället pressar oss till det yttersta för att nå platt mage och tight gap


Skönhetsidealen finns överallt idag. På bloggar, tidningar, i gymmet och internet. Texter och osynliga budskap som försöker inbilla oss hur vi inte duger och räcker till. Samhället pressar oss till det yttersta för att nå tight gap och platt mage. Idag står det tydliga signaler om hur man MÅSTE vara för att överhuvudtaget VARA någon. Detta tror jag är grunden för dagens skandal-siffror för ungdomar med psykisk ohälsa. När jag själv var i tonnåren var trenden XS och minimalt med mat på tallriken. Idag har det istället gått över till träning och kost. Många i min omgivning har redan fallit i fällan utan att dem vet om det. Om man tillexempel går från diet - till - diet, har ångest över sin  kropp eller lägger all fokus kring mat och träning så är man i riskgruppen. Just därför har jag tänkt fokusera på träning och hälsa i detta inlägg. Vad är egentligen lagom mycket träning? När börjar det gå överstyr? Vad är hälsosamt och vad är ohälsosamt? - Håll i er, nu ska vi reda ut ett och annat tillsammans! 

"Det är aldrig bra att vara beroende av någonting" brukar min pappa alltid säga. Då syftar han på tobak likaväl som träning. Tycker att pappa har en poäng med sin teori. Däremot behöver kroppen inte tobak, men träning är ett måste för att hålla ryggont, depressioner och oönskade sjukdommar borta. Men. För mycket träning kan istället leda till otillräcklighetskänslor, överbelastningsskador och energibrist. Det är på samma vis med cigaretter. Ett bloss då och då - gör kanske ingen större skada. Men är du beroende rökare kommer garanterat ditt liv sluta i både cancer och kol. Så för att klargöra (och övergå till tränings - snacket igen): Det är varken bra att träna för mycket eller för lite. Vad är då lagom mycket träning? Jo, enligt läkaren räcker 30 minuters promenad varje dag för att hålla oönskade sjukdomar borta. Men om du (som jag) älskar träning så ska man absolut köra hårdare, men inte alls för hårt. Det gäller att hitta sin balans i sitt liv. Minns ni Skalman i Bamse? Han som hade en sov och mat klocka? En sådan bör vi ha inbyggda i våra liv, med lagom mycket träning, mat, jobb, sömn & fritid!! Men tyvärr pressar dagens ideal oss mot ett ohållbart liv. Ett där belastningsskador och dieter är en vardag. Bara därför klistrar jag in symtom på Ortorexi: 
  • Känner du dig misslyckad och otillfredsställd om du ej uppnått din planering kring träning/kost?
  • Har du stor koll på kalorier och näringsinnehåll?
  • Kompenserar mat med träning? etc: äter jag denna glass måste jag ut och springa en timma.
  • Har du egna definitioner av "hälsa", som ändras såfort det kommer en ny diet eller livsstil?
  • Väljer du träningen framför ditt sociala liv?
  • Har du lite energi ork och lust till att göra diverse saker?
  • Har du muskelvärk, belastningsskador och bristfällig koncentrationsförmåga?
  • Tränar du trots skador?
  • Får du ångest då din planerade dag (med träning och mat) går i krasch?
  • Känner du dig ofta missnöjd efter passen (trots att du gjort mer än många?)

Om du känner igen dig i dessa punkter bör du tänka över din träning. Är du verkligen hälsosam? Mår du verkligen bra? Tar du verkligen hand om din kropp? - Tänk på att träning ska vara bra för kroppen. Det är lika farligt att träna för mycket, som att träna för lite. Det är inte alltid svart eller vitt. Du måste hitta din balans i livet. Personligen tycker jag att två/tre pass i veckan räcker & när man tränar så behövs inga ytterligare tankar kring mat och kalorier. För det kommer att gå jämt ut ändå. Huvudsaken är att man mår bra, inte har ont & är nöjd med livet... För vet ni? Ibland kan livet komma emellan och man kan välja roligare saker än träning, etc att spontant fara och fika med sina vänner & det är okej! - Livet ska inte kretsa kring träningen. Men om man får in två pass under veckan är det bra, både för välbefinnandet och kroppen. Då slipper du smärtan i ryggen, själen och förebygger samtidigt oerhört många sjukdomar. LAGOM ÄR BÄST. (Men självklart.. om träning är ens jobb, eller stora passion är det fullt förståeligt att man lägger ner 80% av sitt liv på det. Huvudsaken är bara att man inte tränar sönder kroppen, eller för att ångest-jaga muskler och skönhetsidealen. Om du lägger ner ditt liv på träningen hoppas jag du gör det för skojs skull, för att det är ditt stora intresse. Och. Jag hoppas att du faktiskt mår bra av den livsstilen och inte pressar ihjäl kroppen med idiotiska dieter, tårar och så vidare).


Jag har själv varit inne på dem farliga svängarna, men nu hittat en balans i livet. Tänker dela med mig! 
  • Jag tränar aldrig om jag har ont. Tränar aldrig heller två muskelgrupper två dagar i rad.
  • Jag äter vad jag vill, när jag vill. Tränar jag mina pass under veckan kan jag äta vad tusan som helst.
  • Jobbar jag mycket en vecka, tränar jag mindre. No big deal. Man hinner/orkar inte allt:)
  • Väljer alltid mina vänner å familj framför träning. Ibland kommer livet emellan liksom! 
  • Träning ska göra kroppen och psyket gott, inte tvärtom.
  • Säger alltid "jag är nöjd med dagens pass" efter varje träning. Oavsett vad jag egentligen tycker.
  • Låter inte träningen/kost vara mitt liv! Låter istället träningen passa in i livet lite lagomt.
  • Jag har bestämt mig för att livet ska vara kul (utan massa krav) och lever därefter!
  • Jag lever bara en gång. Jag vill inte kasta bort mitt liv på att ångest-jaga magrutor och tight gap? Jag kastar hellre bort det på sköna festivaler, med bra folk, god dricka, perfekt musik och minnen for life!
Shit, en stor fet applåd till dig som orkar läsa allt !
 



Acceptera dina styrkor och svagheter.


En pinsam svaghet och rädsla som jag lever med ;P
Jag har alltid varit extremt bollrädd. Jag har alltid hatat att vara med på gymnastiklektionerna i skolan pågrund av min rädsla. Fotboll, volleyboll, innebandy, skridskor, brännboll, spökboll, badminton, basket. Jag fejkade ofta sjukintyg lappar till min gympalärare om "hur ont jag hade i knäna". Eller så sprang jag till skolsköterskan för "min huvudvärk". Jag hatade gymnastik och kunde nästan ligga sömnlös natten innan fotboll. Detta gjorde givetvis att jag tryckte ner mig själv enormt mycket också "Jag är så jävla dålig som inte ens kan sparka en jävla boll" - "Alla tycker att jag är jätte tråkig" - "Ingen kille vill ha en tråkig tjej" - "Jag är dessutom ful, värdelös och meningslös"... Jaaa den negativa cirkeln var igång tack vare gympalektionerna... Än idag får jag hög puls när mina kompisar vill spela volleyboll på stranden. Snabbt går även den negativa cirkeln igång också. Men idag har jag lärt mig att stoppa tankarna. Idag säger jag istället "Det är okej att jag inte gillar volleyboll" - "Jag är inte tråkig bara för att jag ligger kvar och solar istället" - "Om någon tycker det, är det ingen person att ha i livet ändå" - "Jag är himla bra på många andra saker istället, som att baka cupcakes, hoppning med häst, stå i jägarvilan och vara omtänksam" - "Jag är den jag är, and thats good". 

Anyway, jag har en poäng med detta inlägg också. Å det är att jag har lärt mig en sak här i livet, som är guld värd att bära med i bagaget. Det är att man måste acceptera sina styrkor och svagheter. Ingen kan vara bäst på allt och det är okej. Självklart är rädslor till för att övervinnas, men ibland känns det ovärt. Som bollsporter för mig. Jag vet att jag är sämst på volleyboll & jag hatar att spela det. Å det är okej, men ta fram en häst och höga hinder - ska vi se vem som har hjärtklappning istället liksom;)!!! Alla är vi olika duktiga på olika saker. Acceptera att du inte kan vara bäst på allt & tryck in i din hjärna att du duger ändå! (Btw: om du har Ätstörningar och din rädsla är viktuppgång, då hoppas jag att du förstår att den rädslan måste övervinnas. Där handlar det om liv eller död i värsta fall. En ätstörning får ändå aldrig någon att må bra och känna sig nöjd med livet. så den bör utrotas)

Vänd om dina tankar
"Jag har ett fult springsteg - eller - Jag är sjukt bra som överhuvudtaget är ute och springer".
"Jag har feta lår - eller - Jag har fan snygga lår".
"Jag är dålig på att laga mat - eller - Jag är bra på många andra saker istället". 
"Jag ser fet ut i denna tröjan - eller - Jag tar omgivningen med min självkänsla å leende ikväll"
"Varför åt jag den kakan? - eller - den kakan var god, punkt". 
"Vad fet jag är - eller - vad fin jag är". 



Pyssel Julia


Här ser ni en liten hylla i min lägenhet, med en plansch som jag har gjort själv, haha. Jag och Elin hade en pyssel-eftermiddag för någon vecka sedan & då gjorde vi varsin plansch med sådant som får oss glada. Blev faktiskt ganska nöjd med min plansch (med tanke på att BILD aldrig har varit mitt starka ämne i skolan höhö). Tycker absolut att ni ska sätta en eftermiddag åt att göra en egen motivationsplansch. Kanske göra en som peppar er att nå ett mål? Eller som ni bara blir glada av att se helt enkel! :) 
 



Fredag

 
7-12 jobb idag och sedan HELG!!!
 



Jag hatade mina shorts-ben

 

Jag har alltid älskat shorts, men tidigare hatat hur mina ben ser ut i dem. Eftersom mina ben inte stämmer in med dagens ideal, dvs: smala, långa och gap between legs. Förra året startade jag min utmaning mot komplexet. Jag gick runt med shorts mer än halva sommaren bara för att lära mig gilla mina ben. Varje gång jag och shortsen stod i spegeln slog jag bort alla negativa tankar och sa istället "Mina ben duger visst, dom är bra". En gång förra sommaren kom det faktiskt fram en kille från ingenstans och berömde mina ben - då blev jag glad i ett halvår haha... Det var liksom ett bevis på att man inte måste vara lik idealet för att duga. Att man kan ha ben som går ihop - och ändå ha snygga ben. Smaken är som baken och egentligen ska man inte bry sig om vad andra tycker (vad samhället tycker), huvudsaken är att du är nöjd med dig själv - då utstrålar du som bäst<3

För vet ni? Jag kommer leva med mina ben för resten av livet, så det är lika bra att älska dem. Idag tycker jag faktiskt att dem duger, jag duger. Fuck komplex - jag har (med glädje) tänkt använda shorts för resten av livet:)

Vilka komplex har du tänkt övervinna i sommar?



Att våga drömma är att vinna



Du måste våga för att vinna & det är bättre att ångra något man gjort - än inte göra det alls. 
Den bästa känslan som finns är att klara någonting man inte trodde var möjligt. Eller att våga skriva till killen man suktat efter i flera månader. Det är även en härlig känsla att få bocka för en punkt på "the bucket list".  

Min 83 åriga farfar brukar alltid säga såhär till mig "Jag är så nöjd med mitt liv, det finns inte en grej jag skulle vilja göra om eller göra annorlunda". Jag vill upprepa min farfars ord då jag själv bär på 83 år av livserfarenheter. Till saken hör den att jag är personen som måste se till att den meningen uppfylls. Jag måste våga tro på mina drömmar och på mig själv. Vill jag någonting tillräckligt mycket så kommer det att bli så också. Till saken hör också att ingen människa är den andra lik. Jag har mina drömmar med livet & ingen får säga till mig att dem är fel. Likaväl som att du har dina drömmar med livet. Du får inte lyssna på negativa "jag lyckades inte med mitt liv" människorna. Var dej själv, följ ditt hjärta och tro på dina drömmar. Ingen dröm är för stor eller läskig, för vill du nå dit - då kommer du att göra det också! 

Fyra punkter från min bucketlist
- Se hollywood skylten irl
- Jobba på ett sjukhus i Ghana
- Ge ut en bok
- Skaffa barn och familj



Glöm inte bort att le

 
Du glömmer väl inte bort att le?
När du ler skickas budskap till hjärnan om att du är lycklig, vilket resulterar i lyckohormonet endorfin. Forskning visar faktiskt att kroppen får känslan som vi härmar. Exempelvis kände sig folk lyckliga bara genom att hålla en liten penna mellan tänderna, så de imiterade ett leende. Funkar på samma sätt med personer som rynkar på ögonbrynen, de känner sig mindre lyckliga. Så vänner, le även när du känner dig olycklig - då kommer kroppen producera endorfiner som får dig på bättre tankar.

Nästa gång du känner dig stressad bör du ta ett djupt andetag och le. Detta kommer få dig att känna dig mindre stressad, andningen blir lugnare och du kommer känna mindre oro. Detta bör även testas då du tränar & allting känns tungt - med ett leende kommer du orka ännu mer. Dessutom smittar leenden av sig till din omgivning. 

Jag brukar alltid jobba med ett stooort leende på läpparna. För en vecka sedan sa faktiskt en brukare såhär till mig:  "Du har ett smittande leende, det minskar min ångest". Det gjorde mig glad och jag insåg faktiskt värdet i ett litet leende. Så kom ihåg att le, mina fina! :)



Tisdag

 
 



Michael Kors har aldrig tilltalat mig

 
Jag har alltid haft svårt att följa modet och att se ut som alla andra. Hunterstövlar och Michael Kors väskor har aldrig riktit tilltalat mig. Jag har min egna stil och är faktiskt ganska trygg med den. Jag menar, kolla bara på mina öron - jag har inte hål där man "ska ha hål", utan där jag tycker det är snyggt!! Tycker det är viktigt att lägga tid på att lära känna sig själv och vad man själv tycker är viktigt, snyggt, värdefullt och onödigt här i livet. Ingen har rätt att säga till oss vad vi ska tycka och tänka om saker. Var noga med vad du själv tycker, för du har ju faktiskt helt rätt! :)
 



Onsdag = lilla lördag




Tidigare inlägg Nyare inlägg