.... var jag på gymmet varje dag, när jag inte var ute och sprang eller körde intervaller i höga backar vill säga!

Jag mådde så jäkla bra på den tiden. Eller ja, när det övergick från ortorexi -> till normal och rolig träning. För det är skillnad på att ångest träna och träna för att det är kul träna. Nu har jag inte tränat på tre månader för att jag inte orkat. Jag har haft så mycket att stå i de senaste månaderna att jag faktiskt prioriterat bort träningen, för att orka vardagen. Men nu känner jag i hela kroppen hur jag måste få dra iväg och springa haha. Så i morgon tänkte jag starta upp träningen igen, blandat med husmanskost så kroppen har möjlighet att återhämta sig. Godis och chips ska jag bara äta på helgerna!

Vi har faktiskt bara en kropp. Jag äter dessutom medicin för att jag har högt blodtryck, vilket är ovanligt i min ålder hehehe. Så det är viktigt att jag tar hand om kroppen. Känner att kroppen är värd en hälsosam livsstil. Tänkte nå upp till det nu, då jag mår psykiskt bättre än på många månader. Det är eeeen härlig känsla!