Viktigaste resan - seriöst inlägg - jodå
Är det någonting jag är stolt över, så är det min resa til Ghana. Att jag jobbade varje helg istället för att festa under hela 3:e året på gymnasiet. Att jag åkte på en volontärresa för 25 000 kronor direkt jag tagit studenten. Att jag själv betalade varje krona.
En volontärresa till Afrika är en dröm jag haft i hela mitt liv. Jag kommer liksom aldrig glömma när vi landade med planet i Ghana i September år 2011. Hur alla kollade på oss vita som att vi var hur häftiga somhelst. Hur alla barnen sprang till vägkanten för att vinka när vi körde förbi. Eller hur vi levde i Ghana. Ingen fläkt på rummet, ingen el, inget rinnande vatten, toaletten var ett hål i marken, vi tvättade våra kläder förhand, vi duschde genom att hälla en iskall hink med vatten över oss. Det var mäktigt. Allting med Ghana var mäktigt. Varje dag var mäktig. Liksom - varje morgon när jag och Jessika gick mot barnhemmet, så sprang alla barnen mot oss och slängde sig i våra famnar. Det var så mäktigt. I Ghana förstod jag innebörden i en kram och hur viktigt det är för varje individ att bli sedd.
Såhär såg det ut där barnen sov. Barnen på barnhemmet hade då inte ens råd med myggnät, så Malaria var väldigt vanligt. Påtal om Malaria - Visste ni att det är extremt lätt att bota? Det enda som behövs är en spruta som kostar 25 svenska kronor. Dock har nästan ingen råd med det och därför dör 850 000 barn under fem år varje år av malaria i Afrika. Men idag har barnen på mitt barnhem både myggnät och sjukhusförsäkringar!
På bilden ser ni sjutton barn. Sjutton barn som på något vis har blivit av med sina föräldrar. Sjutton föräldralösa barn. Jag är imponerad av dem, deras glädje och livsfilosofi. I Ghana lärde man sig fort att se allting från den ljusa sidan. Dem var så glada som fick gå i skolan, att dem hade tak över huvudet och mat på bordet. Dem klassiska grejerna ni vet. Jag minns vad Joseph sa till mig en dag (han som var 81 år och tog hand om alla barnen) han sa "I Ghana sörjer vi aldrig någons död. Vi glädjs åt livet dem haft istället". Barnen, Joseph och kulturen i Ghana lärde mig så mycket. Så otroligt galet sjukt mycket. Att få leva deras vardag var stort!
Dock blev jag sjuk i Ghana. Sista veckan spydde jag som en galning och gick ner sju kilo. Liksom sju kilo på sju dagar. Flygresan hem var sjukt speciell. Jag grät, frös, sov, hade panik och trodde ärligt att jag skulle dö hela resan hem. Väl i Skellefteå fick jag lite dropp och mediciner. Jag hade en jättekraftig inflammation i magen, hade en vilopuls på 120 och var sjukskriven i tre hela månader. Trots att jag från den dagen började äta blodtrycksmedicin och kanske alltid kommer ha några små sår i magen som gör att jag har järnbrist all the time. Så kommer jag aldrig att ångra Ghanaresan. Den gav mig så extremt mycket, den har liksom lärt mig att dem små grejerna gör det stora. Hur viktigt det är att ta hand om varandra, att en kram är värdefull och hur man alltid ska se det från den ljusa sidan. Ghana var fantastiskt, trots att jag blev sjuk hehu. Ghana är den mest omtumlande resan jag gjort.
För egentligen - I det stora hela - Vad fan spelar det för roll vilken size man har på sina kläder och att man faktiskt tillåter sig själv att ångest-träna för att nå den perfekta beach kroppen varje år? I det stora hela är det så fruktansvärt onödigt. Här i Sverige ägnar vi våra liv åt att bli så lik skönhetsidealet det bara går - samtidigt som dem kämpar för att inte dö i Afrika. Du sjuka värld!!!!
Kommentarer
» angelicasvarld.blogg.se
Låter som ett äventyr att minnas!! Trist att du blev dålig...hoppas det inte skuggar resan du varit med om!
Svar:
Juliaajoo
Trackback
