Träning har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag mår bra av det. Men vet ni? idag har jag inte längre magrutor och "den perfekta rumpan" för vet ni hur jäääävla mycket tid man måste lägga ner på kost/träning för det. - Jag känner inte att de är värt det längre. Nu tränar jag bara två grymt bra pass i veckan och lägger mer tid på annat istället.

Ibland brukar dock ett hjärnspöke uppsöka min hjärna och skrika "Förut var du iallafall vältränad och snygg, nu är du ingen". 

Men fan. Jag orkar fan inte bry mig. Herregud lite kärlekshandtag hit eller dit? Att använda storlek medium istället för smal, so what? Jag är den jag är och jag är inte perfekt. Förhoppningsvis kommer jag hitta vänner och pojkvän i framtiden som tycker om mig för exakt den jag är idag. Trots att jag inte har magrutor och "den perfekta rumpan" längre. Som tycker om min personlighet och den lite kurviga kroppen :):))