litar bara på folk som mått dåligt

Ska sanningen fram litar jag bara på människor som gått igenom tunga saker i livet. Dem personerna blir mer äkta, ödmjuka och förstående på något vis. Jag får mer förtroende för dem som levt livets hårda skola. För de personerna är i regel mer djupa. Det döljer sig någonting bakom skalet. Sådant gillar jag! 

Det behöver inte vara galna grejer personerna varit med om. Det kan vara allt från en tuff uppväxt, en flykt till Sverige, att man har dyslexi eller har hatat sig själv. Seriöst. När jag möter en ny person som "bara är snygg" (dvs: Inte säger så mycket, bara snackar om vädret etc) blir jag sjukt ointresserad av att ens lära känna människan. Men om personen i fråga ser ut att ha en historia att berätta - då blir jag genast mer nyfiken. Då vill jag fortsätta snacka!! Personen känns då mer levande och äkta!! :)

Tillåt därför ingen mossa att växa över hjärtat. Istället tycker jag att känslorna som finns där inne ska fram. Visa dem: Glad, ledsen, nervös, blyg, orolig, sprallig u name it. Och för guds skull - skämms inte över motgångarna du haft i livet. Det är just dem som skapar den intressanta och spännande männsikan du är idag =)


 
Sluta med fördomar, ge alla människor en chans. Låt dem berätta sin historia<3



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback