Jag har slitit upp alla kläder ur väskan och delat upp dem i olika högar på golvet. En för smutstvätt, den andra med rena kläder och sista kategorin är förstörda kläder, ni vet favvo-tröjan där ett stort hål plötsligt pryder ena sidan av tröjan och små vindroppar förstört den andra, en (favorit) tröja som bara kommer ta upp onödig plats i garderoben om man har den kvar. I alla fall, då jag satt där på golvet och slängde kläder hej-vilt på golvet var det en plötslig tanke som slog mig... Som den poet man är;)... Jag började se likheter mellan mina klädhögar och det verkliga livet. Jag menar, i dagens samhälle går hjärnan på högvarv då tankarna ständigt är riktade på framtid, drömmar och andra funderingar. Man kan känna sig så ensam och vilsen, nästan som när man tappade bort mamma inne på coop forum som 7åring, man sprang runt och letade med tårarna i halsen och aldrig trodde att man skulle hitta henne igen. 

Inna denna text spårar ur totalt tänkte jag komma fram till poängen! På samma sätt som man sorterar klädhögarna på golvet, borde man sortera tankarna i sitt eget huvud. Allt för att ha lite ordning och reda. 1) Den första högen är smutstvätt, problem här i livet som måste 'tvättas' för att inte vara problem längre. 2) Den andra med rena kläder, saker man älskar här i livet som är bra precis som dem är. 3) Kategorin med förstörda kläder, saker som bara tar upp onödig plats i ditt hjärta som du bör släppa gräppet om och slänga i soptunnan. 

För någonstans, långt där inne i hjärnan och hjärtat tror jag att alla vet. Att alla vet hur deras drömliv ser ut. Vad som håller dem fast och förstör på vägen. Nej, vet ni? Vi måste bli bättre på att slänga gammalt skit i soptunnan för att finna lita plats för nytt och fräscht. Samtidigt som vi bör tvätta problem mer ofta, ta tag i dem så att det inte är något problem längre. För vi alla är värda ett liv med en sådan stor hög med rena kläder som bara är möjligt:] - Nu ska jag dricka upp kaffet i min nya mugg (se bilden, SÅ FIN) & sedan pysa iväg till gymmet. Sez!