Denna sommaren blev inte alls som jag hade tänkt mig - men hur ofta blir det så? 
Vet inte ens vad jag menar när jag säger så, vet bara att jag kommer sakna den. Sommaren alltså. För det har varit den bästa någonsin. Känner hur jag tagit vara på varenda liten dag & gjort någonting bra av den. Jag har fyllt på mitt pärlhalsband med många värdefulla livspärlor, som en klok vän till mig så fint beskrivet livet.

Just nu är jag även extremt glad eftersom jag vågade sjunga på bröllopet. 
Jag är inte bäst på att sjunga, men jag råkar tycka att det är kul. När jag fick frågan om att sjunga på bröllop var min första tanke "Nej, det finns så många andra som är bättre". Men trots allt tackade jag ja ändå... Är så himla glad över det nu, för det gick ju kanon på bröllopet. (Tur Anton och Elin var med, dem är fantastiska!) & det otroligt vackra brudparet började gråta när vi sjöng. Nu till min poäng: Tänk om man hela tiden ska släppa före alla som är "bättre", då har man aldrig en möjlighet att bli bra själv. Ingen kommer GE dej plats i världen, den måste du ta själv<3. '

Förresten... än är det bara början på Augusti - en hel sommarmånad är kvar!