Den 4 september 2011
"Väl framme på flygplatsen var det en tårfylld mamma jag kramade farväl. Jag såg en oro i hennes ögon som hon försökte dölja med ett leende. Själv var jag inte ett dugg orolig eller nervös, trots att jag skulle befinna mig på andra sidan jordklotet senare under samma dag. Jag var helt ovetandes om vad som skulle komma skall. När jag med-mig-själv som sällskap hoppade på flyget till Stockholm, gjorde jag det med ett leende. En timma senare var jag framme vid Sveriges huvudpunkt och blev uppringd av Jessika Hagenvald. Tjejen jag aldrig träffat, men via datorn, skaffat som resekompis. Hon och jag skulle bo på samma ställe, där borta, på andra sidan jordklotet. Första mötet med min framtida andra halva blev toppen. Hon var väldigt spontan och framåt, vilket jag kan behöva eftersom jag är ganska blyg av mig. Vi checkade in och satte oss för att vänta på planet. Planet som skulle föra oss till vår stora dröm. Drömmen om att hjälpa, påverka och göra skillnad. Drömmen om glädje, skillnader och olikheter. Drömmen jag haft som liten flicka. Drömmen om Ghana.
På flygplanet mot Ghana mötte vi även fem andra blekfisar som också skulle volontära i Ghana. Alla från södra Sverige. Alla hade lika roligt åt min dialekt. Att jag sa börs istället för plånbok och farit istället för åkt. Haha, ja. Dessa sex personer och jag var lika glada och nervösa över hela den kommande resan. Eller ja. Alla förutom jag då. För jag hade fortfarande inte förstått att jag satt på ett stort flygplan mot Ghana. Jag hade fortfarande inte förstått ett skit. Jag bara log, kände lycka och flöt med strömmen liksom.
När vi började närma oss Ghana gick flygvärdinnorna runt i planet och sprayade en äcklig lukt runt hela gångarna. ”Tänk om det finns folk som är allergiska, värt å parfymera flyget NU?” Sa jag lite oroligt och kollade mig omkring. Astmaattacker? Andningsbesvär? Jag såg inget sådant. Sedan började det brusa i högtalarna. Det var piloten med en kraxig engelska som försökte säga att sprayen var ett MYGG spray, så att inga blodsugare skulle smita in i planet. Allt för att minska Malaria smittan… När jag hörde det så knöt sig min mage. Då började jag förstå att jag snart var på plats. Helt otroligt egentligen. GHANA. JAG. OM BARA 10 MINUTER. JAG ÄR INTE REDO. HJÄLP!
Det var kväll i Ghana när vi landade. Kolsvart men varmt ute. Ni vet känslan när man kliver av ett flygplan? Den kvava luften som omringar en, den speciella doften som söker sig in i näsan och lyckan som infinner sig i kroppen. Precis så var det i Ghana också. När jag hoppade av flyget stannade jag till i natten för att dra ett djupt andetag av luften jag bara älskar.
Det var bara en snabbsväng vi fick njuta av utlandsluften, innan vi skulle in på flygplatsen i Ghana. Visum skulle visas, foton skulle tas, pass skulle stämplas, väskor skulle hittas. Därefter gick vi någon som kan liknas med den röda mattan. På både höger och vänster sida stod det fullt med folk som skrek och skrattade. Och där i mitten gick vi. Nervösa. Vita och uttittade. Jag kollade åt höger och åt vänster. Längst bak såg jag en ganska kraftig och lycklig man som höll i en skylt med vårt namn på. Jag slet i mina volontärkompisar och pekade på den glada Ghananen. Vi vek av och fick en stoooor kram av mannen som presenterade sig vid namn Seth. Han visade oss sedan ut till bilen. Än en gång fick jag känna på den underbara utlandsluften. Jag log. Igen. Därefter hoppade vi in i en bil som tydligen skulle föra oss till ett hotell, där vi skulle sova första natten….
… Att åka bil genom Accra den natten var helt fantastiskt. Det var som att kolla rakt in i en TV-ruta. Vi såg vackra kvinnor som bar ALLTING på huvudet, barn som sprang runt och lekte. Försäljare som ville bli av med allt möjligt, ännu mer barn som skrattade och vinkade åt oss, ovanliga djur vid vägkanten, folk som lagade mat och väldigt guppiga vägar. Helt (ursäkta ordvalet) jävla otroligt häftigt! Trots att vi var så många volontärer i bilen, som hade så mycket att prata om, så satt vi där, helt tysta, helt fascinerade och bara fångade alla intryck. Så underbart. Så fruktansvärt jävla, jävla underbart"
Ungefär så såg min första timma i Ghana ut. Den kommer jag aldrig att glömma bort <3
