Ett samtal från Ghana.


Bara genom att se +22 nummer på displayen får hjärtat att frysa till is. För det betyder att någon från Ghana ringer. Redan när jag hör "hello" ur luren börjar jag le samtidigt som jag måste torka tårarna som faller en efter en nerför kinden. Det är lycka och längtan som krockar. Under samtalets gång förstår jag knappt vad dem säger, eftersom engelskan är lika dålig som min, men vi kan ändå prata på i evigheter. Ibland kan jag fråga hur vädret är, men få svar på vad dem ätit till lunch, haha! Men det spelar inte så stor roll vad vi pratar om, bara jag får höra de glada och förväntansfulla rösterna. Det gör mig lycklig. Och tänk att dem faktiskt minns lilla mig (och ringer). Det känns så stort, för människorna jag lärde känna nere i Ghana är mina Idoler & jag bryr mig så, så mycket om dem.

Ikväll fick jag ett samtal. Vi hann bara säga "hello" fem gånger åt varandra innan det bröts. Men ändå började tårarna rinna. Det är så mycket känslor på en och samma gång. Nog för att jag är en relativt stark människa i många sammanhang - så känner jag mig minst i världen nu. Jag vill hjälpa er i Ghana med allt jag kan, men jag kan fan inte så mycket. Det enda jag vet är att jag faktiskt älskar er. Allihopa. Och. Jag kommer alltid göra det.



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback